Laguttagningar och toppning har alltid varit ett kontroversiellt ämne, och det finns ingen universallösning som gör alla nöjda. Det viktigaste är att man har en uttalad linje som man gör alla medvetna om. Alla kommer inte tycka om linjen, men alla kommer veta att den finns och förhoppningsvis respektera den.

Dokumentet om individanpassning kan hjälpa till att skapa en linje för hur man agerar vid laguttagningar, och således hur man förhåller sig till toppning. Några exempel på linjer är följande

Alltid göra jämna lag
Bland de som anmält sig till samma tävlingsklass gör man så jämna lag som möjligt. Detta  fungerar utmärkt i både kidsvolley och fyrmanna, som är nivåanpassat, och det därför inte skiljer så mycket mellan de som spelar i samma level. Toppning i kidsvolley är direkt felaktigt, att däremot nivågruppera inbjuder levelsystemet till.

Alltid toppa
Ifall föreningen har en policy att alltid toppa väljer man helt enkelt ut de bästa till ett lag, det är dock viktigt att se till att alla som vill får tävla lika mycket. Annars bryter man mot riksidrottsförbundets styrdokument idrotten vill.

Hurvida man väljer att skapa ett lag med de fyra bästa, ett andralag, ett tredjelag o.s.v. eller ifall man gör ett toppat lag och resterande lag jämna bör också framgå av föreningens policydokument.

Toppa ibland
Det är vanligt förekommande bland föreningar att ha vissa enskilda tävlingar där man toppar, vanligtvis Mikasa Challenge.  Det gäller att vara tydlig med detta mot både spelare och föräldrar så att det inte kommer som någon överraskning för någon.

Göra jämna lag inom nivåerna
På Mikasa Challenge och andra stora tävlingar är ofta de olika levlarna även nivågrupperade enligt färgsystem, och då finns möjligheten för alla att verkligen spela på sin nivå. Ifall man har exempelvis 20 spelare i level 5, 12 på grön nivå och 8 på svart. Då kan man skapa tre jämna gröna lag och två jämna svarta. Fördelarna är att alla får spela på sin nivå, samtidigt som ingen känner sig bortvald.