Det är en genomgående trend att föreningars verksamhet minskar ju längre upp i åldrarna man kommer. Genom åren har man sett otaliga föreningar ställa upp med lag i fyrmannaturneringar, för att sedan försvinna helt när man kommer uppåt i åldrarna. Att gå från fyrmanna till sexmanna är ett stort steg, men det kan bli mindre beroende på hur man bemöter övergången.

Naturligt bortfall

Oavsett hur bred verksamhet man har är det nästintill oundvikligt att vissa slutar i samband med övergången till sexmanna. De flesta börjar med sexmanna när barnen är 13-14 år vilket är den ålder då många antingen väljer en idrott att specialisera sig inom, eller slutar helt med all form av idrott. Att vissa då slutar med volleyboll faller sig naturligt.

Minimera bortfallet
Det enkla svaret för att minimera bortfallet är att möjliggöra för alla att spela på sin nivå, med allt vad det innebär. Ifall någon vill satsa på ishockey men träna volleyboll en gång i veckan ska det vara helt okej. Man måste bevara lusten i utövandet av volleyboll. Att erbjuda lösningar för varje individ som har för avsikt att sluta måste vara ett mål, sen kommer vissa ändå inte vilja sluta men då har man ändå gjort sitt yttersta.

Nyrekrytering

Volleyboll har traditionellt varit en sport man börjar med sent, och det finns flera bevis på att man kan bli bra även ifall man börjar i mellersta tonåren. Trots att många i gruppen blivit hållit på länge och blivit duktiga finns ingen anledning att sluta ta emot nybörjare. I och med att folk slutar är det dessutom viktigt att få in nya spelare, annars finns risken att hela gruppen försvinner.

Utnyttja levlarna i fyrmanna

I fyrmanna finns numera fler och svårare levlar. Level 7, fyra personer utan någon studs, kräver egentligen mer volleybollkunskaper än sexmanna men det är teoretiskt betydligt lättare samtidigt som det är mer allsidigt. Att spela fyrmanna och sexmanna parallellt med varann är både utvecklande och roligt.

För att läsa mer om att ta emot nybörjare i äldre åldrar se här